Gruvsamhällena Kiruna och Gällivare genomgår en omfattande omvandlingsprocess för att säkra gruvindustrins överlevnad. I en ny avhandling från Luleå tekniska universitet analyseras hur medborgarna i Malmfälten skapar en bild av det egna samhället under pågående stadsomvandling. Bilden av hemorten förändras allt eftersom och påverkar människors vilja att flytta eller stanna på orten.
– Hoppet om ett attraktivt samhälle efter stadsomvandlingen visade sig minska genom åren och höll till slut inte längre tillbaka den Kirunabo som planerade att flytta, säger Eugenia Segerstedt, forskare i arbetsvetenskap vid Luleå tekniska universitet och författare till en avhandling om medborgarnas upplevelser av stadsomvandlingarna i Kiruna och Gällivare.
Historiskt samtidsdokument
Det är ett ur flera aspekter unikt, historiskt samtidsdokument som forskaren Eugenia Segerstedt tar fram i sin avhandling Small Town, Big Move Constructions of place in transiting mining communities. Avhandlingen bygger på fyra empiriska studier som över 3500 människor deltog i och som spänner över flera år, vilket gör det möjligt att jämföra hur människors syn på samhällena Kiruna och Gällivare förändras mitt under pågående stadsomvandling.
År 2010 hade Kiruna och Gällivare gått in i en ny exekutiv fas i de storskaliga samhällsomvandlingarna då många fastigheter måste flyttas eller rivas och byggas om eftersom gruvbrytningen i underjordsgruvorna påverkar markytan. Ambitionen att genomföra samhällsomvandlingarna på ett hållbart sätt, främja social hållbarhet och göra lokalsamhällen mer attraktiva, resulterade i Eugenia Segerstedts forsknings- och utvecklingsprojekt som fokuserar på dessa frågor.
Enkäter jämförbara över tid
Den första studien i avhandlingen består av tre omfattande enkätundersökningar mellan åren 2011 och 2016 där boende i Kiruna fick svara på frågor om hur de uppfattar sina hemorter, de pågående samhällsomvälvningarna, social hållbarhet samt sannolikheten för att de kommer att flytta inom fem år. Eftersom data samlades in vid flera olika tillfällen kan jämförelser göras över tid. Medborgare med arbetarklassyrken övervägde att flytta i mindre utsträckning än andra 2011, men den skillnaden kunde inte längre observeras 2016.
– Särskilt unga i Kiruna, både män och kvinnor, hade en större benägenhet att vilja flytta än andra åldersgrupper. Kiruna höll på att bli de gamla männens stad där de unga männen ville flytta i större utsträckning än äldre generationer, säger Eugenia Segerstedt.
Vänskap och släktskap allt viktigare för att bo kvar
– Betydelsen av sociala band som en bidragande orsak till att vilja stanna kvar kom att få större betydelse än själva lokalsamhället under den studerade perioden. Tillsammans med andra resultat kan det betyda att anledningar som gör att människor i Kiruna och Gällivare inte vill flytta, har skiftat från att ligga på lokalsamhällets nivå till individ- och gruppnivå, säger Eugenia Segerstedt.
I den andra studien genomfördes enskilda intervjuer med medborgare som hade deltagit i workshops för medborgare och arbetspendlare om Kirunas och Gällivares framtid. Även en 3D-visualisering skapades av sociala mönster i Gällivare, som till exempel ekonomiskt välstånd och missnöje med byggd miljö, där data från enkätundersökningar kombinerades med SCBs statistik. I den tredje studien jämfördes tre serier workshops med Kiruna- och Gällivarebor och en grupp långpendlare vars syfte var att inkludera medborgarnas perspektiv i samhällsomvandlingen.
Medborgarna skapade berättelser
Utifrån analysen av det empiriska materialet utkristalliserade sig ett antal dominerande berättelser om hemorten som de boende i undersökningen hade att förhålla sig till över tid: Mönstersamhället, ett tema med rötter i förra sekelskiftet och moderniseringen, användes till att uttrycka hopp om inkluderande samhällen efter omvandlingarna eller kritisera pågående förändringar. Berättelsen Naturen och staden lyfter fram den omkringliggande vackra naturen och risken att förlora närheten till den.
Berättelsen Stor stad annorstädes handlar om vad Kiruna och Gällivare inte är. Genom att kontrastera hemorten med framför allt Stockholm kunde bilden av glesbygdssamhället skapas, återskapas och utmanas. Den trygga småstaden är berättelsen om staden där alla känner alla och hjälper varandra. Den villkorat inkluderande staden användes för att ifrågasätta inkluderingen och dess villkor; vilka välkomnas i lokalsamhällens gemenskap och vilka gör det inte?
Berättelsen Hopp handlar om ett vidgat inkluderande, en hållbar framtid och hur samhällsomvälvningen kan bidra till att göra staden mer attraktiv. Brutna löften handlar om medborgarnas besvikelse över samhällsomvandlingens resultat eller bristen därpå.
– Vad som är slående i mitt arbete är att boende i Kiruna och Gällivare som diskuterade stadsomvandlingen utifrån att bo i ett attraktivt och bra samhälle, tog upp många aspekter av livet i lokalsamhällena – men inte gruvan. Gruvindustrin som är central på orten har en egen retorik om just attraktivitet och social hållbarhet kopplad till lokalsamhällena, men frågar man medborgare tar de inte upp gruvindustrin i samband med dessa ämnen, säger Eugenia Segerstedt.
Källa: LTU
