Pahtohavare ligger 8 km söder om Kiruna. Fyndigheten hittades av SGAB, (Sveriges Geologiska AB), 1984 och har sedan dess haft flera olika ägare. Delar av fyndigheten har brutits av Outokumpu 1989-1996, under vilken period, uppskattningsvis 1,7 Mton med en kopparhalt om 1,9 % Cu och 0,9 g/t guld transporterades till deras anrikningsverk vid Viscariagruvan nordväst om Kiruna.
Vid Pahtohavare finns flera olika typer av mineralisering, dels kopparsulfidmineraliseringar, dels kopparoxidmineraliseringar. Lovisagruvans utvecklingsarbete är primärt koncentrerat mot den kopparoxidmineralisering som kan brytas i dagbrott.
Mineraltillgången i Centrala Pahtohavare har augusti 2013 bedömts av oberoende konsultföretaget SRK på uppdrag av tidigare ägare. SRK´s arbete resulterade i bedömningen att kopparoxidmineraliseringen i det område som benämns ”Centrala Pahtohavare” innehåller en antagen mineraltillgång om 1,4 Mton, (Inferred Resource enligt JORC-koden), med 1,81 % koppar och 0,6 g guld per ton.
I fas 1 har Lovisagruvan
-genomfört ett borrprogram om totalt 8 diamantborrhål omfattande 760 m. Resultaten har tidigare rapporterats och Lovisagruvans bedömning är nu att mineraliseringen är intressant att arbeta vidare med.
-studerat lakningsproblematiken genom laboratorietest och diskussioner med expertorganisationer varigenom olika möjliga metoder har kunnat indikeras.
-studerat miljösituationen genom provtagning på olika ställen i undersökningsområdet och bedömning av de miljöskyddande åtgärder som kommer att krävas.
I enlighet med ursprungsavtalet ställer nu Lovisagruvan en kreditfacilitet om 3 MSEK till Hannans Rewards förfogande mot säkerhet i Hannans Rewards ägarandel. Återbetalning av utnyttjat belopp skall ske inom ett år.
I steg 2 skall Lovisagruvan inom 12 månader utarbeta och lämna in en ansökan om bearbetningskoncession till Bergmästaren. En bearbetningskoncession, d.v.s. rätt att producera, gäller i 25 år enligt minerallagen och är nödvändig för att ta risken med fortsatt utvecklingsarbete och investering i produktionsanläggningar.
När bearbetningskoncession erhållits kan utvecklingsarbetet fortsätta och utmynna i en s.k. Feasibility Study som blir underlag för finansieringen av utbyggnaden till produktion. Lovisagruvans andel kommer då att successivt ha ökat till 75 %.
Nuvarande bedömning är att om lakning av kopparoxiden kan ske med ett 80 % utbyte för koppar, så skulle preliminära intäkter vid en brytning av 200 000 ton per år, vid i dagens pris- respektive valutakursläge, kunna bli i storleksordningen 110 MSEK per år. Möjligheterna att även utvinna guldinnehållet är i dagsläget oklara och därför inte inräknade i intäktssiffran.
Kostnaderna för brytning, utvinning, återställning etc. är ännu osäkra, men generellt kan sägas att dagbrottsbrytning är väsentligt billigare än underjordsbrytning.
Produktionsstart kan inte förväntas för än om ett antal år.
Källa: Lovisagruvan
