Sverige är återigen en ledande gruvnation. Men till viken kostnad? I en ny bok analyserar forskare från Linköpings universitet den svenska gruvpolitikens omvandling och de – många – konflikter som politiken gett upphov till. Gruvdriften är, menar författarna, den stora lokala miljöstridsfrågan av idag och ställer krav på statligt ansvarstagande.
År 1991 förändrades den svenska mineralpolitiken. Ekonomiska subventioner och regeljusteringar gjorde det lättare för privata investeringar i gruvor, samtidigt drog sig staten tillbaka. Syftet var att åter göra Sverige till en framträdande gruvnation, vilket också lyckades.
Gruvpolitikens omvandling har engagerat människor över hela landet och över institutionella gränser. Från lokala aktionsgrupper, genom nybildade protestnätverk till statliga myndigheter och riksdag.
– Både ämnesmässigt och geografiskt har debatten om gruvdrift vuxit, vilket är intressant. Den spänner över hela landet, med intensiva konflikter runt bland annat Ojnareskogen och Norra Kärr. Det handlar om allt från oro för stora ingrepp i närmiljön till ovilja mot utländska investeringar i svenska mineralfyndigheter, säger Simon Haikola, biträdande universitetslektor vid Linköpings universitet.
Han är tillsammans med Jonas Anshelm och Björn Wallsten författare till ”Svensk gruvpolitik i omvandling: Aktörer, kontroverser, möjliga världar”. Boken har tillkommit inom ramen för forskningsprojektet Den svenska gruvpolitikens omvandling, som finansierats av Vetenskapsrådet samt i anslutning till forskningsprogrammet Seed box, som Mistra och Formas finansierar.
Omfattande motstånd och krav på ansvar
Boken beskriver bland annat hur statens tillbakadragande skjutit över ansvaret för gruvpolitiska frågor på lokala administrationer, myndigheter, civilsamhälle och gruvbolagen själva. Detta har lett till ett massivt motstånd, på många olika nivåer i samhället. Omfattande protester och motstånd har riktats både nationellt och lokalt mot utvinningsprojekt i Jokkmokk, Tärnaby och Kiruna, Norra kärr i Jönköpings kommun och Ojnareskogen på Gotland.
I ett av bokens kapitel beskrivs hur ansträngningarna att förhindra kalkbrottet på norra Gotland förenar aktörer av mycket skiftande karaktär, i en unik miljöpolitisk strid. Lokalbefolkningen protesterar sida vid sida med traditionella naturskyddsorganisationer, aktivister från Greenpeace, tjänstemän från Naturvårdsverket, företrädare för länsstyrelsen, landshövdingen och lokala politiker på båda sidor av blockgränsen. I striden som i stor utsträckning utspelas i och mellan svenska domstolar, ställs riksintressena naturskydd och mineralutvinning mot varandra på ett sätt som skakar om hela det etablerade politiska systemet.
Efter att högkonjunkturen vändes i nedgång runt 2011 tillkom en konfliktdimension. Vem bar ansvar ekonomiskt, ekologiskt och socialt för de kommuner som var helt beroende av gruvbolag?
– Det utbredda motståndet, som finns både hos gräsrötter och myndighetspersoner, utmärker tillsammans med det statliga tillbakadragandet, den svenska gruvpolitiken under 2000-talet. Många vill se ett statligt ansvarstagande för miljö, regional utveckling och ursprungsbefolkningens rättigheter, säger Simon Haikola, Linköpings universitet.
Källa: Linköpings Universitet
