– Vi var nyligen ute med vår FSC-revisor, DNV GL, och en representant från Skogsstyrelsen, och de kunde konstatera att vi inte har brutit mot vår FSC-certifiering vid Brännvinsberget, vare sig när det gäller naturvärdesbedömningen eller lämnad hänsyn, säger Karin Fällman, chef skogsskötsel och miljö på Sveaskog.
Anders Almäng, chef för Sveaskogs resultatområde Södra Norrland, är nöjd:
– Sveaskog har höga naturvårdsambitioner. Jag har hela tiden haft stort förtroende för de naturvärdesbedömningar som gjorts inför avverkningarna, av såväl våra egna specialister som Skogsstyrelsens. Nu har vi fått bekräftat att vi gör rätt. De delar av Brännvinsberget som avverkas är klassade som produktionsskog, inte naturvårdsskog.
Det stämmer att det förekommer rödlistade arter, främst svampar och lavar, på Brännvinsberget. Dessa sitter på död ved och stubbar som antingen skapats naturligt, exempelvis efter brand, eller av människor vid tidigare avverkningar. Men arterna förekommer främst i områden som omges av likåldriga tallar utan höga naturvärden där den döda ved som arterna behöver inte kommer att återskapas i närtid. Därför har de ingen långsiktig möjlighet att överleva oavsett om skogen brukas eller inte.
Sveaskog har valt att avsätta väl tilltagna hänsynsytor i samband med avverkning, som innehåller såväl dessa arter som den döda ved de lever på. På sikt kommer Sveaskog också att skada träd i hänsynsytorna, för att säkerställa att död ved bildas även i framtiden. Därmed säkras arternas fortlevnad i området.
– Genom att spara hänsynsytor med arter och död ved samt skada levande träd för att därigenom skapa död ved i framtiden, och avverka de områden som saknar höga naturvärden, lyckas Sveaskog balansera produktions- och miljömålen på ett bra sätt, säger Karin Fällman.
Källa: Sveaskog
