Debatt på Load Up North: Mer samtal i tidigt skede skulle förebygga många markkonflikter

Load Up North är den största branschmässan norr om Stockholm för alla som jobbar inom områdena entreprenadmaskiner, transport, rekrytering, väg och anläggning och skog.

Första dagen inleddes med en debatt om markanvändning.Ingen av de inbjudna företrädarna för naturskyddsföreningar eller andra ideella miljöorganisationer kunde delta på debatten, men det blev trots det en intressant debatt som lyfte fram flera problemställningar och möjliga lösningar.

Innan debatten inleddes berättade Ulf Sandström, verksamhetsledare Skoglig samverkan i Norrbotten, om Norrbottensdeklarationen från 2009 som 12 av 14 kommuner i Norrbotten, Norrbottens läns landsting samt stora delar av skogsnäringen i Norrbotten ställt sig bakom.

Där anges fem mål om bland annat tillväxtökning, säkrad biologiska mångfald och stärkt råvaruförsörjning och vidareförädling i Norrbotten.

Ulf Sandström beskriver den som en appell för hur man kan nyttja skogen på bästa sätt och samtidigt tillfredsställa olika intressen.

Börje Stenlund från Malå sameby anser att dialog och samråd är lösningen på många konflikter.

– Vår dag är fylld av samråd och dialoger, men vi kommer ofta in alldeles för sent och får ett beslut på ett papper att förhålla oss till. Då blir det ofta ett nej på grund av att vi inte hunnit tänka ut en lösning. Vi vill sitta ner och diskutera samrådslösningar, säger Börje Stenlund.

Men han beskriver att det är långt ifrån bara skog och gruva som det ska samrådas kring och vill se en samordning av diskussionerna kring alla markanvändningsfrågor som påverkar samebyarna.

– Skogen vårt gröna guld måste ta tillvara och bruka på ett klokt sätt. Det stora problemet är att inte alla produkter som ska samverka på samma marker läggs på samma bord. Det finns ingen helhetssyn över alla ingrepp som påverkar oss, som ny kustbana, vindkraft, gruvdrift och skogsbruk, säger Börje Stenlund.

Christer Rimpi från Jokkmokks allmänning, en privat skogsägare med 30 procent av familjerna i kommunen som delägare menar att deras stora problem med markanvändningen är att 18 000 hektar, motsvarande 40 procent av de slutavverkningsmogna skogarna är utsatt för reservatsbildning. Han vill ha en levande landsbygd.

Jokkmokks allmänning anser inte att skyddandet av 18 000 hektar skulle innebära någon större artnytta.

– Som det ser ut nu har 40 procent av omsättningstillgångarna har varit låsta sedan 2008. Testa att låsa omsättningstillgångarna för Volvo i tio år där de bara får sälja 60 procent av bilarna.

För dem är ett annat bekymmer de långt utdragna tidsprocessen för att bilda naturreservat.

– Länsstyrelsens uppdrag är att värna den biologiska mångfalden och i det söka och hitta områden med höga naturvärden. Det är deras uppdrag. Men nu har vi hälften av kommunens yta som är formellt skyddad. Lägger vi till frivilliga avsättningar är vi uppe i 60-70 procent av kommunens yta, säger Christer Rimp.

Han berättar att de fortsatt brukandet på normal nivå i väntan på en snabb lösning med staten.

– Mina skogsplanerare som sitter och planerar avverkningar har börjat slita sitt hår och har gjort så i några års tid. Nu är det jättesvårt att hitta avverkningsbara skogar. Vi har samråd med samebyarna. Det största reservatet ligger på en sameby och det innebär att vi måste ha ett hårdare brukande på grannsamebyn, något de självklart är upprörda över, säger Christer Rimp.

Moderatorn Sverker Olofsson undrar om det är en fördel för samebyarna att skogen skyddas. Börje Stenlund anser att det både och det där.

– Ett modernt skogsbruk kan också vara bra för rennäringen. Det kanske låter konstigt men det är bra, särskilt om marken är värdelös för rennäringen, säger Börje Stenlund.

Christer Rimp berättar att de har ett bra samarbete med en av samebyarna.

– Vi har en brukandeplan där och har några avverkningar planerade som gör att vi kan styra renarna. Genom att genomföra några föryngringsavverkningar skulle vi förhoppningsvis leda renarna tillbaka till deras sameby något som skulle innebära mindre arbete för dem.

Christer Rimp anser dessutom att de brukat sina skogar försiktigt jämfört med övriga storskogsbruket.

– Det gör också att vi har högre medelålder på våra föryngringsavverkningar. Med högre medelålder sparas också fler arter, säger han.

Ulf Sandström menar att länsstyrelsen bredspacklar och inte hittar de rätta ställena att spara.

– Istället sparar de stora arealer, säger han.

Stina Eriksson från LKAB menar att man borde sätta större tilltro till myndigheternas förmåga att göra rätt bedömningar och att markanvändningen är alla medborgares intresse, inte bara de enskilda parternas.

– Vi får inte glömma att vi lånat jorden av våra barn. Sedan har vi alla att följa miljöbalken och där har verksamhetsägaren ett oerhört stort ansvar. Även vi på LKAB slåss mot gamla synder som vi får ta ansvar för, säger hon.

Börje Stenlund vill se en större konsekvensanalys av att ”lägger handen på” betyder.

– Den är inte utredd. När man lagt ner handen borde det startas utredningar oberoende av varandra. Du är ju låst i många år som du är låst vid under många år och blir en situation som är omöjlig att verka i.

Han vill se en förändring i åldern på den avverkade skogen.

–Vi har inte hänglav på skogarna längre och det skulle bli bättre om skogen avverkades efter 90 år istället för 85 år eller i vissa fall ännu tidigare. En lav som växer två millimeter per år hinner inte med. Men trots att rennäringen vill ha orörd skog kan orörda skogar vara dåliga för rennäringen och behöva avverkas för att göra om och göra rätt, säger Börje Stenlund.

Källa: Nolia