Bättre än förväntat för projekt om koldioxidlagring
Under fyra år har 19 forskare från tio länder tagit sig an att testa tekniska koncept som kan minska koldioxidutsläpp vid stålproduktion med 95 procent. Nu har projektet nått halvtid och projektledare Magnus Lundqvist vid Swerim menar att vissa moment till och med gått bättre än förväntat.
– Ämnena som vi värmt är inte färdiganalyserade, men själva försöken har gått väldigt bra. Det gick till och med snabbare att komma upp i temperatur än vi förväntat oss, konstaterar projektledare Magnus Lundqvist efter den försökskampanj som genomfördes under hösten.
– Vi har avskilt koldioxiden från masugnsgas och den resterande blandningen av kväve och väte har vi sedan använt till värmning. Vi har även mätt gaskvalitén och kunnat konstatera att koldioxiden är lagringsbar.
Två olika koncept och tekniker testas
EU-projektet C4U (Advanced Carbon Capture for steel industries integrated in CCUS Clusters) handlar om två olika koncept och tekniker som testas för att nyttja masugnsgas för värmningsugnar vid stålproduktion och fånga upp samt förvara koldioxiden. Det handlar dels om att avskilja koldioxiden från gasen innan förbränningsprocessen och nyttja energin i gasen till att producera vätgas, genom att avskilja koldioxiden efter förbränningsprocessen. Nästa försökskampanj sker i slutet av november.
– Då testar vi en annan variant; vi avskiljer koldioxiden efter att vi bränt den vid uppvärmningen. På det sättet ser vi vilken variant som är effektivast för ugnen och hur det påverkar värmeöverföringen till stålet. Sedan får vi utvärdera stålets kvalitet, till exempel tillväxten av oönskat glödskal, berättar Magnus Lundqvist. Hans kollega på Swerim Paul Cobden, är innovationsansvarig i projektet och har den internationella överblicken. Försök genomförs till exempel parallellt i Sverige och Spanien.
– Stål är en global produkt som är oumbärlig i vårt samhälle. Samtidigt innefattar stålets produktionsprocess många olika steg, som alla kan leda till CO2-utsläpp. Styrkan med C4U att vi arbetar tillsammans längs hela produktionskedjan för att minska utsläppen. Detta är endast möjligt genom internationellt samarbete.
FN:s klimatpanel IPCC har slagit fast att koldioxidlagring kommer att vara en nödvändighet för att kunna nå klimatmålen. När det handlar om stålproduktion får projektet Hybrit, med siktet inställt på helt fossilfri framställan av stål, stor uppmärksamhet i Sverige och internationellt. Paul Cobden och betonar dock nödvändigheten av att parallell forskning, som C4U, pågår.
– Alla länder har olika förutsättningar för sin stålproduktion och det gäller att hitta den optimala metoden för varje land när det handlar om att minska koldioxidavtrycket. Alla har till exempel inte samma möjlighet till grön el som Sverige, vilket är en förutsättning för Hybrits teknologi.
Delaktiga i det internationella projektet är: UCL, Swerim, Radbound Universiteit Nijmegen, CSIC, ArcelorMittal, Kisuma Chemicals, University of Manchester, Politecnico di Milano, TNO, Element Energy, Canmet , BGR, Dalian University of Technology, Ineris, CEPS, Wood, Carmeuse, Climate Strategies, Johnson Matthey and University of Sheffield.
Källa: Swerim
– Vi har avskilt koldioxiden från masugnsgas och den resterande blandningen av kväve och väte har vi sedan använt till värmning. Vi har även mätt gaskvalitén och kunnat konstatera att koldioxiden är lagringsbar.
Två olika koncept och tekniker testas
EU-projektet C4U (Advanced Carbon Capture for steel industries integrated in CCUS Clusters) handlar om två olika koncept och tekniker som testas för att nyttja masugnsgas för värmningsugnar vid stålproduktion och fånga upp samt förvara koldioxiden. Det handlar dels om att avskilja koldioxiden från gasen innan förbränningsprocessen och nyttja energin i gasen till att producera vätgas, genom att avskilja koldioxiden efter förbränningsprocessen. Nästa försökskampanj sker i slutet av november.
– Då testar vi en annan variant; vi avskiljer koldioxiden efter att vi bränt den vid uppvärmningen. På det sättet ser vi vilken variant som är effektivast för ugnen och hur det påverkar värmeöverföringen till stålet. Sedan får vi utvärdera stålets kvalitet, till exempel tillväxten av oönskat glödskal, berättar Magnus Lundqvist. Hans kollega på Swerim Paul Cobden, är innovationsansvarig i projektet och har den internationella överblicken. Försök genomförs till exempel parallellt i Sverige och Spanien.
– Stål är en global produkt som är oumbärlig i vårt samhälle. Samtidigt innefattar stålets produktionsprocess många olika steg, som alla kan leda till CO2-utsläpp. Styrkan med C4U att vi arbetar tillsammans längs hela produktionskedjan för att minska utsläppen. Detta är endast möjligt genom internationellt samarbete.
FN:s klimatpanel IPCC har slagit fast att koldioxidlagring kommer att vara en nödvändighet för att kunna nå klimatmålen. När det handlar om stålproduktion får projektet Hybrit, med siktet inställt på helt fossilfri framställan av stål, stor uppmärksamhet i Sverige och internationellt. Paul Cobden och betonar dock nödvändigheten av att parallell forskning, som C4U, pågår.
– Alla länder har olika förutsättningar för sin stålproduktion och det gäller att hitta den optimala metoden för varje land när det handlar om att minska koldioxidavtrycket. Alla har till exempel inte samma möjlighet till grön el som Sverige, vilket är en förutsättning för Hybrits teknologi.
Delaktiga i det internationella projektet är: UCL, Swerim, Radbound Universiteit Nijmegen, CSIC, ArcelorMittal, Kisuma Chemicals, University of Manchester, Politecnico di Milano, TNO, Element Energy, Canmet , BGR, Dalian University of Technology, Ineris, CEPS, Wood, Carmeuse, Climate Strategies, Johnson Matthey and University of Sheffield.
Källa: Swerim