Det svänger om stålbranschen!
Främst beror det naturligtvis på att stålpriserna under 2014 och 2015 sjunkit till låga nivåer. En viktig orsak till de senaste årens kraftiga prisras är en överkapacitet hos verken i Kina. Med hjälp av statliga subventioner kunde de kinesiska verken erbjuda billigt exportstål när den egna marknaden sviktade.
För att möta den rubbade balansen tvingades de europeiska stålverken att acceptera affärer till priser som inte kunnat kompenseras ens med omfattande neddragningar och effektiviseringar. När även marknadsvolymen minskat, har effekterna av dessa åtgärder blivit än mer fruktlösa.Många har nått en nivå där de blivit mer eller mindre olönsamma och där det inte gått att effektivisera mer utan nedläggning och försäljning av produktionskapacitet har varit enda utvägen.
Vad är det då som får priserna att rusa i höjden just nu? Här är några förklaringar till den senaste tidens utveckling:
- Höjda priser på järnmalm. Efter att de tre stora järnmalmsexportörerna; Vale, Rio Tinto och BHP Billiton tröttnat på konkurrensen från nya aktörer, och våren 2014 beslutat sig för att släppa på sin kartell sjönk priset på järnmalm drastiskt. Lönsamhetsproblem gör att de nu är tvingade att höja priserna igen. Under årets tre inledande månader steg priset på järnmalm från 40 USD per ton till 55 USD/ton – en stegring på 37,5 procent.
- Höjt pris på skrot. När priset på järnmalm stiger ökar efterfrågan på skrot, vilket i sin tur får spotpriset på skrot att skjuta i höjden. Ökningen ligger i skrivande stund på över 80 procent – eller lite knappt 1100 kronor per ton (räknat från mitten av februari). När och var – stegringen kommer att bromsas är i dagsläget omöjligt att säga. Nuvarande nivå – ca 2450 kr/t – ligger nära årsgenomsnitten 2010–2014, och får anses vara normalt ur ett historiskt perspektiv.
- I Sverige ligger efterfrågan på stål än så länge kvar på samma nivå som tidigare. På andra håll i världen ser vi dock hur efterfrågan ökar. Det gäller länder som Turkiet och Ryssland, men också nya marknader som Iran, där ett slopat handelsembargo har fått stål-försäljningen från inte minst EU att skjuta fart.
- Minskad införsel av stål till EU. I syfte att motverka prisdumpning försågs rysk försäljning av stål till EU i vintras med en strafftull på 26 procent. Detta fick kineserna att dra åt sig öronen, och man bestämde sig självmant för att strypa lågprisexporten till Europa. Rykten säger att de tio största stålproducenterna i Kina tillsammans förlorade 9 miljarder USD under 2015. Detta har tvingat fram prishöjningar och kapacitetsöversyn.
- Hamstring av kontinentala distributörer. Ju längre söderut man kommer i Europa, desto större blir fenomenet med spekulationsköp. Detta påverkar verkens ledtider ytterligare.
Hur påverkas då alla kunder till BE Group av allt detta?
Vi inom BE får arbeta än mer intensivt för att säkerställa inleveranserna till våra lager när ledtiderna förlängs. Ett fenomen är att projektaffärer, vilka normalt skulle levererats direkt från verk, nu tas från lager för att klara leveranstiderna. Detta är inte våra lager dimensionerade för och det kan orsaka brister.
Våra producenter höjer som sagt priserna på stål, och så gör även vi. De initiala konsekvenserna för BE:s kunder är alltså kraftigt stigande priser och – dessvärre – ökad risk att önskade produkter saknas på våra lager. Eftersom det är råmaterial-kostnader som ökat påverkas alla stålprodukter på sikt, men det slår igenom i varierande tempo beroende på vilken produkt det gäller.
Det verkar därutöver rimligt att tro att priserna kommer att fortsätta att stiga under våren och sommaren, för att sedan stabiliseras på en högre nivå än tidigare. En nivå som ändå kan sägas vara en återgång till en, ur ett historiskt perspektiv, mer normal prisnivå. Rekyler under resans gång är därutöver också att förvänta.
Samtidigt som den pågående turbulenta situationen på många sätt är en utmaning för oss att hantera så måste jag avslutningsvis tillstyrka att det faktiskt också känns lite kul att det svänger om stålbranschen.
Källa: BE Group