– Man talar om automatiseringen som den fjärde industriella revolutionen. Men det är en myt att det löser alla problem – människorna tar över där datorerna fallerar och gör det tråkiga arbetet, det som vi användare inte ser, säger Linda Hilfling Ritasdotter, konstnär och doktorand vid Institutionen för konst, kultur och kommunikation vid Malmö universitet.

”Grovarbetarna som inte syns”
Det övergripande syftet med avhandlingen är att undersöka friktioner i dessa dataflöden genom vad hon kallar Crisis Computing. I Unwrapping Cobol – Lessons in Crisis Computing använder hon programmeringsspråket Cobol för att beskriva automatiseringen och förhållandet mellan datanvändarna i front-end och programmerarna som gör bearbetningarna i back-end.

Dessa ”grovarbetare som inte syns” menar hon är helt centrala för utförandet och underhållet av det globala ekonomi- och informationsflödet. Cobol togs fram på 1950-talet i USA, är ett av de första programmeringsspråken och används till saker som personaladministration, finansiella tjänster och orderhantering.

Fast det anses fult och klumpigt och alltid varit illa omtyckt av programmerare och datatekniker, är det fortfarande i fullt bruk. Jobbet att uppdatera språket är utlokaliserat till bland annat Indien, där arbetskraften är billigare. På en av de största konsultfirmorna i Indien, som har runt 240 000 anställda, utbildas 1200 personer årligen i Cobol-programmering.

– För att fortfarande kunna framstå som utvecklat låter västvärlden indiska programmerare lära sig ett föråldrat språk för att kunna hålla liv i ett föråldrat system. Problem uppstår hela tiden. På så vis packar vi in ett gammalt system i en uppdaterad form, säger Linda Hilfling Ritasdotter, som själv lärde sig Cobol under fältarbete i Indien.

Systemen märks bara när de kraschar
Teknologiska system blir bara synliga för användaren när de kraschar och vid stora förändringar och kriser, som med t ex millenniebuggen eller införandet av euron. Även nu under Coronapandemin krävdes ”Crisis computing”.

– Covid-19 skapade inte bare ett stort behov av läkare och sjuksköterskor. Guvernören i New Jersey i USA gick ut och frågade efter programmerare som kunde uppdatera Cobol. När det plötsligt uppstod massarbetslöshet, och fler ansökte om ekonomisk ersättning, behövde systemen uppdateras, säger Linda Hilfling Ritasdotter.

Vrider på våra föreställningar om teknologisk utveckling
Hon beskriver sitt arbete som en geopolitisk och kulturell studie där hon vrider och vänder på våra föreställningar om teknologisk utveckling och automatisering. Cobol är bara ett exempel på vad hon ser som ett skevt maktförhållande inom datavärlden..

– De indiska programmerarna är privilegierade efter indiska förhållanden, men de extraheras från det lokala livet där för att undgå att dras ner i fattigdom. Att man lägger ut dessa jobb till utvecklingsländer gynnar framförallt bolag i väst, säger Linda Hilfling Ritasdotter.

– Det handlar om att erkänna hela fältet som arbetar med underhåll av våra system som viktigt, att uppnå större balans. Designers behöver få upp ögonen för att det finns en backend och reflektera över hela kedjan nästa gång de tar fram en ny produkt.


Fakta: Om avhandlingen
Avhandlingen är uppbyggd i olika lektioner om delarna i automatiseringsprocessen: utförande, kris och underhåll. I en fjärde del diskuterar hon begreppet Crisis computing i förhållande till buzz words som Den fjärde industriella revolutionen, och hur AI och automatisering ska föra oss in i en nya era. Linda Hilfling Ritasdotter är också konstnär och har bland annat gjort installationer och videor baserade på lektionerna.



Källa: Malmö Universitet