Odling av julgranar är en tickande bomb med sjukdomar, vilket drabbat odlare i flera länder. Sverige, med relativt blygsamma odlingar, har goda möjligheter att bromsa sjukdomarna och bygga upp en julgransindustri.
Till våren disputerar Martin Pettersson med en avhandling om sjukdomar på julgranar i Sverige och USA. Först försvarar han avhandlingen vid Sveriges lantbruksuniversitet i Alnarp och några veckor därefter på universitetet i North Carolina.
Intresset för julgranar väcktes i USA där det är en stor verksamhet med 100 000 anställda och över fyra miljarder kronor i omsättning.
– De svenska odlingarna är blygsamma jämfört med flera andra länder. Exempelvis Danmark producerar kring 12 miljoner granar varav 90 procent exporteras. Det bör finnas goda möjligheter att öka den svenska produktionen, säger Martin Pettersson.
– En fördel med att komma lite i efterhand är att man kan dra lärdomar från andra och undvika de sjukdomar som drabbat storskaliga odlingar i flera andra länder.
Ett av de värsta hoten, som drabbat odlare i North Carolina, är Phytophthora. Det är en sorts algsvamp som i Sverige är mest känd för angrepp på bok och al, med förödande effekt. Har Phytophthora väl fått fotfäste är sjukdomen omöjlig att bli av med. Den kan spridas med smittade plantor, infekterad jord och vatten.
I USA finns flera fall där plantskolor fått in smittan via översvämningar. Därefter har de ovetande sålt infekterade granplantor till julgransodlare. I en del fall dog tre fjärdedelar av plantorna som sattes ut på fälten.
Våren 2015 kartlade Martin Pettersson skador och hot hos 21 svenska odlare. Det resulterade i en lång lista med ett 20-tal olika skadegörare, allt från svampar till insekter, som dödade grenar, toppar och hela träd. Regelmässigt återfanns ett flertal olika skadegörare i varje odling.
– Tack och lov hittade vi bara Phytophthora i enstaka fall. Däremot spårades algsvampen i flera vattendrag. Det finns med andra ord en risk att smittan kan få fäste, varnar han.
En hel del andra skadegörare hade däremot fått fotfäste i flera odlingar, inte minst röd barrträdskräfta, som går på vanlig gran, och ädelgranskräfta som drabbar ädelgran. I danska och norska odlingar har det lett till stora utbrott som förvärrats genom att döda grenar och toppar lämnats kvar i skogen.
– Angripna träddelar bör eldas upp för att hindra spridning. Sverige har varit förskonat från större utbrott av sjukdomar. Genom att göra rätt från början kan de undvikas. Dessutom vore det bra om Sverige fick en egen produktion av plantor till julgranar med tanke på att dagens import riskerar att föra med sig sjukdomar, säger Martin Pettersson.
Förutom friska granar ger det en möjlighet att introducera ädelgranar som kan odlas på nordligare breddgrader. I dag dominerar Nordmannsgranen (Abies nordmanniana), som också kallas kungsgran. Den odlas mest i Skåne.
Klippgran (Abies lasiocarpa) däremot passar på nordligare breddgrader. Båda har en fin mörkgrön färg, håller barren länge och doftar gott.
– Det finns stora möjligheter att bygga upp en starkare svensk julgransindustri. Genom att lära oss av misstagen gjorda i exempelvis North Carolina så kan många av de värsta sjukdomarna, så som Phytophthora, rotröta och ädelgranskräftan undvikas, säger Martin Pettersson.
Källa: SLU
