Vid en kalavverkning stryps tillgången på energi för de svampar som lever i symbios med träd. Vanliga arter kommer tillbaka, men förändringar i svampsamhällenas artsammansättning finns kvar efter 50 år, enligt en avhandling från SLU. Att spara dungar av träd kan vara ett sätt att bevara delar av svampsamhället i ett område.
Mykorrhizasvampar är en grupp i den biologiska mångfalden som måste återetablera sig efter en kalavverkning, eftersom de lever i symbios med träd och är beroende av levande trädrötter som kan förse dem med energi. Kunskapen om svampars roll i markprocesser och deras betydelse för skogens ekosystemtjänster har länge varit bristfällig, eftersom många arter är svåra att identifiera och sällan bildar synliga fruktkroppar.
Kerstin Varenius har i sitt doktorsarbete undersökt hur samhällen av mykorrhizasvampar utvecklas i unga och upp till 60 år gamla tallskogar som har vuxit upp på tidigare hyggen, och har gjort jämförelser med naturskogar. Hon har även utvärderat effekten av att lämna kvar träd vid avverkning, och undersökt vad marksvampsamhällens sammansättning (hur vanliga arter är i förhållande till varandra) betyder för trädens tillväxt. I arbetet har hon utnyttjat modern DNA-teknik, som ger helt nya möjligheter att identifiera svampar i marken. Dessutom har hon beskrivit de ekosystemtjänster som svampar bidrar med i skogen.
Svampsamhällen förändras, men vanliga arter kommer tillbaka
Svampsamhällets artsammansättning i brukad skog skilde sig från den i naturskog under flera decennier efter avverkning, även om de vanligaste arterna av mykorrhizasvampar verkar komma tillbaka. Av de 20 arter som var vanligast i undersökta naturskogar, var 13 lika vanliga i tallskogar som varit kalhyggen 50 år tidigare. Bland dessa finns t.ex. sandsopp och pepparriska. När det gäller mer sällsynta eller rödlistade svamparter gick det inte att dra några statistiskt säkra slutsatser för enskilda arter, eftersom underlaget var för litet.
– Det är intressant både att artsammansättningen förändras och att vanliga arter kommer tillbaka med tiden, säger Kerstin Varenius. Framför allt för att vi inte vet så mycket om olika arters funktioner. Antingen är de vanligaste arterna viktigast för flertalet funktioner eller så leder förändringar i samhället till förändrade nivåer av de ekosystemtjänster som svamparna bidrar med.
Att lämna kvar träd har begränsad effekt
Kerstin Varenius och hennes kollegor har också undersökt om träd som lämnas kvar på ett hygge förbättrar svamparnas möjligheter att leva kvar i marken, tills en ny generation av träd finns på plats. Så kallade hänsynsträd, som lämnas kvar permanent, verkar kunna fungera som "livbåtar" för vissa arter, som alltså kan leva kvar inom ett avgränsat område runt träden. Däremot verkar inte fröträd som får stå kvar i tio år efter en avverkning kunna kompensera för de mer övergripande förändringar som en avverkning orsakar i mykorrhiza-samhället. Detta tyder på att de miljöförändringar som en avverkning orsakar har större betydelse än trädkontinuitet för mykorrhiza-samhällens artsammansättning.
– För den som vill förvalta mykorrhizasamhällen liknande dem i naturskogar på sin brukade skogsmark är vår rekommendation därför att hellre spara intakta skogspartier än utspridda träd, säger Kerstin Varenius.
Snabbväxande skogar hade annorlunda svampsamhällen
Att mykorrhizasvampar hjälper träden att ta upp näringsämnen från marken är välkänt, men vad svampsamhällenas artsammansättning betyder för skogens tillväxt är dåligt utforskat. I ett delprojekt som ingick i den svenska Riksskogstaxeringen och Markinventeringen har Kerstin Varenius analyserat hur svampsamhällen i markprover som samlats in i 131 barrskogsdominerade bestånd i norra Sverige varierar med trädens tillväxt och andra faktorer, såsom klimat och beståndsålder.
– Det vi kan se är att bestånd som växer snabbt har delvis annorlunda svampsamhällen i marken än de som växer långsammare, säger Kerstin Varenius. Vi kan däremot inte säga något om orsak och verkan, dvs. om det är svamparna som gör att träden växer bättre eller om det är trädens tillväxt som gynnar vissa svamparter, eller om det går lite åt båda hållen.
Svamparnas ekosystemtjänster i skogen beskrivs
Svampar ger oss mat och fina naturupplevelser men de bidrar även med många andra nyttigheter i skogen, såsom omsättning av energi och näring i marken. Kerstin Varenius har sammanfattat vad svampar ger oss människor för olika ekosystemtjänster (se bild) och bedömt hur dessa påverkas på lång sikt av olika sätt att bruka skogen.
– Man har länge trott att svampsamhällen är tåliga och gör samma saker även om artsammansättningen förändras, eftersom det finns så många svamparter. Förmodligen är det inte så utan olika konstellationer av svampar gör olika saker, menar Kerstin Varenius. Med bättre kunskap kan vi anpassa hur vi brukar skogen och bättre ta tillvara svamparnas tjänster.
Källa: SLU
