Mikrofysiologiska system, så kallas tekniken som bland annat imiterar processen när mänskliga organ tar upp olika mediciner.

Det forskarna gjort är att utveckla vad de kallar "The Interrogator", en fysisk plattform med kanaler där vätska kan flyta mellan olika chip som funktionellt representerar mänskliga organ. Varje chip är ungefär lika stort som ett USB-minne, och organen - åtta till antalet - är tarmarna, levern, njurarna, hjärtat, lungorna, hjärnan samt blod-hjärnbarriären.

För att testa teknikens förmåga att härma människokroppen har forskarna studerat utbytet av en blodliknande vätska samt läkemedel mellan de olika organen. Genom den fysiska plattformen och nyutvecklade beräkningsmodeller kan nu forskarna förutsäga hur ett läkemedel tas upp i kroppen, vilken koncentration det når i blodet och hur länge det stannar i kroppen, det vill säga farmakokinetik. Dessutom har forskarna tittat närmare på de farmakologiska effekterna av cancerläkemedlet Cisplatin. Detta ordineras normalt intravenöst och har negativa biverkningar för så väl njurarna som benmärgen.

- Studierna visar att tekniken kan reproducera läkemedlets effekter i patienterna, vilket inkluderar en minskning av vissa vita blodceller och en ökning av biomarkörer som visar på njurskador, säger Anna Herland, universitetslektor vid avdelningen mikro- och nanosystem på KTH. Hon är en av forskarna som har lett studierna och teknikutvecklingen.

Syftena med tekniken är flera. För det första så kostar läkemedelsforskning mycket pengar att utföra. För det andra så är det bara cirka 14 procent av alla läkemedel som i slutändan passerar den amerikanska kontrollmyndigheten Food and Drug Administration (FDA), och till slut når marknaden. Tekniken är alltså tänkt att adressera de här problemen, men också minska behovet av djurförsök.

Forskningsarbetet har resulterat i två vetenskapliga publiceringar i Nature Biomedical Engineering, och den som vill fördjupa sig i ämnet hittar de två artiklarna här och här.